succé (jaja.. lite överdrift kanske)

Filed in överdrift 1 Comment

Jag ojade mig hela helgen. Satt hela dagen igår och lyssnade igenom soundtracket till Kristina från Duvemåla om och om igen för att hitta en riktigt bra låt att spela. Hade ont i magen hela förmiddagen och spände mig så jag blev alldeles utmattad och inte orkade vara nervös längre vid lunchtid. Någon timme innan det var dags fick jag halvpanik igen när jag gick igenom det jag tänkt ta upp, började ifrågasätta allting igen och tyckte att allt var skit. Men så blev klockan tio i två, jag glömde bort allt jag tänkt på, gick till klassrummet, inväntade eleverna, tryckte på play på cd-spelaren och genomförde min bästa lektion hittills – enligt min handledare.

Jag hade fått till en bra inledning, talade entusiastiskt om Vilhelm Mobergs romaner om utvandrarna och gick igenom frågor till läxan om Moa Martinson. Eleverna verkade säga precis rätt saker vid rätt tillfällen, även om det inte var helt vad jag tänkt så gick det alldeles utmärkt att spinna vidare på vad de sa och göra något bra av det. Jag hade funderat på hur jag skulle avsluta, men så hade vi precis kommit in på frågan om fattiga vs rika under diskussionen om Moa Martinson, som jag kunde knyta till hela arbetarlitteraturen och avsluta hela arbetarförfattaravsnittet med det. Tjoho vad nöjd jag blev med det, jag riktigt stod och flinade.

Nu hjälpte det nog förstås att det var just Vilhelm Moberg och amerikaemigrationen som hade mest fokus idag, för det är något jag kan en del om och är lite extra intresserad av. De andra arbetarförfattarna är också intressanta, men där behövde jag läsa in mig lite mer och repetera mer. Till idag behövde jag inte det på samma sätt, jag har ju varit på Utvandrarnas hus hur många gånger som helst och har ju till och med läst en kurs i migrationshistoria (jag visste väl att den skulle vara bra för något). Jag kan historien, så nu var det bara att prata på och ta till vara på de reaktioner och kommentarer som kom från eleverna under tiden. De såg faktiskt intresserade ut.

Jag satt ner med handledaren och mentorn efteråt för att diskutera hur det hade gått. De verkade riktigt positiva båda två och min mentor sa att hon i vilket fall som helst inte hade några tvivel om att jag kan bli en bra lärare. Så snällt och så lugnande. Min handledare var imponerad över hur snabbt jag tagit till mig det hon kommenterade och bad mig tänka på efter förra lektionen. Det är ju riktigt glädjande att få höra att man gjort framsteg och gjort något bra, fast lite kan jag fundera på vad de egentligen har för krav och hade förväntat sig av mig? Min mentor började prata om att hon tyckte att det var bra att jag pratade fritt och inte läste innantill, vilket jag tyckte var något av en självklarhet. Visst att man kan stå och läsa innantill om man ska redovisa något för klassen när man själv går i grundskolan eller gymnasiet, men gör man det ska man ju inte bli lärare! Vem vill ha en sån lärare? Nog för att jag gjorde det själv när jag var i den åldern, men det var ju ett tag sen nu. Samtidigt märks det att det inte var jättelänge sen, för jag uppfattar skämt och annat som eleverna säger på ett annat sätt än exempelvis min handledare. Jag är ju faktiskt bara sisådär fem år äldre än dem, hur lustigt det än kan kännas.

Jag fick i alla fall lite ytterligare hopp om framtiden. Frågan är hur samma lektion kommer att fungera i den något mindre pratglada byggklassen i morgon? Kanske får tänka om något.

TOP